German music critic, aesthetician and pioneer of musical appreciation. He studied music with Tom??šek and read law at Prague University, writing his earliest essays for the Prague journal Ost und West and for the Wiener Musikzeitung, the Sonntagsblätter and the Wiener Zeitung. From 1849 to 1861 he was a civil servant, chiefly for the ministry of culture, meanwhile writing for the Presse, publishing his important book Vom Musikalisch-Schönen (1854) and lecturing on music appreciation at Vienna University, becoming full professor in 1870. He was also active as a musical emissary and helped promote the standardization of musical pitch. Among his long-standing friends were Brahms and the philosopher Robert Zimmermann. Though his aesthetic enshrined the classical ideals of orderliness and formal perfection, his interests were limited to the music of his own time. Related Paintings of eduard hanslick :. | Madchen im Bett | Masinissa and Sophonisha | Gaspar Melchor de Jovellanos. | Straw Mannequin | The Port of SaintTropez, | Related Artists:
Alfons Muchaknown in English as Alphonse Mucha, was a Czech Art Nouveau painter and decorative artist, known best for his distinct style. He produced many paintings, illustrations, advertisements, postcards, and designs.
Alphonse Maria Mucha was born in the town of Ivančice, Moravia (the present Czech Republic). Although his singing abilities allowed him to continue his education through high school in the Moravian capital of Brno, drawing had been his main hobby since childhood. He worked at decorative painting jobs in Moravia, mostly painting theatrical scenery. During 1879, he relocated to Vienna to work for a major Viennese theatrical design company, while informally augmenting his artistic education. When a fire destroyed his employer's business during 1881 he returned to Moravia, to do freelance decorative and portrait painting. Count Karl Khuen of Mikulov hired Mucha to decorate Hrušovany Emmahof Castle with murals, and was impressed enough that he agreed to sponsor Mucha's formal training at the Munich Academy of Fine Arts.
martin mijtens d.aMartin Mijtens d.ä., Martin Meytens, Martin Mytens, född 1648 i Haag, Holland, död 1736 i Stockholm och begravd i Maria Kyrkan, nederländsk konstnär. Far till Martin Mijtens d.y. och son till porträttmålaren Isaac Mijtens.
Mijtens kom till Stockholm före eller under år 1677 och fann där ett så tacksamt fält för sin konst, att han beslöt stanna och 1681 satte han bo. Av hans första verk finns prov i Vibyholms och andra samlingar. De visar, att han hade en fin pensel, behaglig, varm, fastän tunn färg samt livlig och karakteristisk uppfattning av de skildrade. Med sina gråaktiga fonder, de ofta gulbruna draperierna och den enkla, naiva framställningen bildar Mijtens vid denna tid en bestämd motsats till David Klöcker Ehrenstrahl. Men dennes anseende och den gunst hans målningssätt vunnit var så stora, att även Mijtens måste böja sig. Så småningom blir hans bilder något anspråksfullare och djärvare, åtbörder och minspel kraftigare, bisakerna rikare, tonen i det hela mer högstämd, utan att personligheten försummas eller återgivningen av hudfärg överger den varma, åt gult dragande hållningen. Många bilder från denna hans andra period, som ungefär omfattar åren 1685- 1700, finns på Skoklosters slott, där Nils Bielke och hans grevinna, Eva Horn (i landskap), hör till mästarens bästa målningar, och på Vibyholm, i Uppsala (professor Schwedes porträtt i Uppsala museum och Olof Rudbeck d.ä.:s förträffliga bild, 1696, i medicinska fakultetens sessionsrum), i Hammers samling och på inte så få andra ställen. Konstnärens vana att högst sällan signera har gjort, att bilderna från dessa år ofta har blandats ihop med Ehrenstrahls och gått under den senares namn. Säkra skiljetecken är emellertid draperierna, som hos Mijtens saknar stil och ofta verkar tämligen slappt tecknade, och även det livligare åtbördsspelet. Man vet, att Mijtens, trots sin medtävlares anseende, var mycket eftersökt som porträttmålare och samlade förmögenhet på sin konst, så att han kunde bl.a. förvärva ett ej obetydligt konstgalleri. Han var även alltifrån 1692 och ganska länge kyrkoråd i den lilla holländska församlingen i Stockholm. 1697 och 1701 företog han resor till hembygden, den förra gången åtföljd av sin unge lärjunge Lucas von Breda. Utom denne ej obetydande konstnär utbildade Mijtens även sin son , som under det i Tyskland antagna namnet van Meytens berömde målaren (se denne), samt G. de Marees och möjligen flera. Man kan säga att omkring år 1700 vidtog Mijtens tredje maner. Karnationen får en dragning åt rött, som slutligen blir nästan stötande (t. ex. i Fabritius och prins Alexander av Georgiens porträtt på Gripsholms slott), teckningen vårdslösas mer, och de granna röda eller djupblå draperierna är stillösare och hårdare målade än förr. Dock lever ännu inte litet av den forna kraften i karaktärsteckningen, och anordningen bibehåller i mycket den förra prydligheten. Även denna hans nedgång finnes ej sällan företrädd i svenska samlingar. Märkligt är ett självporträtt (nu på Fånö i Uppland), emedan det enligt sägnen skall vara målat på hans höga ålderdom och under sinnessvaghet (om denna vet man för övrigt inget). Utom måleriet idkade han även gravyr samt utförde ett porträtt af Karl XI i svart maner och möjligen ett par andra blad i samma art (Gustaf Adolf de la Gardie, Georg Stiernhielm). Mijtens skall, enligt gammal uppgift, ha avlidit i Stockholm 1736; enligt en urkund levde han ännu i juli 1730. Hans målningssamling såldes av hans arvingar till preussiske överstemarskalken greve Gotter och kom inte långt därefter till storhertigen af Werttemberg. Carl Gustaf Tessin, som tycks ha hyst mycken ringaktning för Mijtens omtalar dock, att denna samling på sin tid ansågs som den enda framstående i riket (utom grefve Johan Gabriel Stenbocks). Att Carl Gustaf Tessin vid samma tillfälle kallar Mijtens "en gammal färgskämmare" och även annars talar illa om hans konst, tycks visa att Mijtens vid mitten af 1700-talet var fullkomligt bortglömd, åtminstone sådan han varit under sin bästa tid. Sedan finns han ej heller mycket omtalad. Först genom konstföreningens utställning 1841 och Nils Arfwidssons anmälan av honom i Frey återupptäcktes han; och man fann då, att Sverige i honom ägt en konstnär av sådan betydelse, att han kan mäta sig även med våra största mästare. Hans inflytande på den svenska konstens fortbildning blev dock ej särskilt stort. David Klöcker Ehrenstrahl och David von Krafft ställer honom i det avseendet fullkomligt i skuggan.
KEUNINCK, KerstiaenFlemish painter (b. 1560, Kortrijk, d. 1632/3, Antwerpen)
Flemish painter. Although from Courtrai, from an early age he lived in Antwerp. He was listed in 1577 as one of the recipients of the Poor-box (armenbus) of the Antwerp Guild of St Luke, where he was received as master in 1580. He married in 1585. De Keuninck took on Carel de Ferrara as an apprentice in 1599. His son Kerstiaen de Keuninck the younger (d 1642-3) became a master in 1613.